Hej
För några år sedan tjatade jag mycket om förändringens vindar som skulle blåsa nytt liv i mina gamla vanor och blablabla... No change, tills nu - men denna gången tänkte jag inte göra någon slogan av det. Idag när jag var ute och gick med Systeryster, insåg jag plötsligt att jag har tillåtit min inre Hurt att komma fram! Tidigare fnös jag åt hurtiga människor och tyckte att det var något klart fel som pågick i dem. Gå med stavar, pffft! Dra på reflexväst, HA! Ut och gå i tid och otid, pystan! Hurtiga människor är som ett glas sötsliskig bubblande vitamin-brustablett som man måste hålla för näsan om man ska kunna få ner ens hälften av blasket!
Men idag mina kära vänner, så kom jag att tänka på vilket otacksam bild det egentligen är och att jag själv håller på att bli en sådan! Jag cyklar med ett leende på läpparna - dock inte i uppförsbackarna!, jag går gärna ut en promenad i hurtfriskt tempo och flaxar med armarna i takt både i tid och otid, jag använder ord som härligt och trevligt lite för ofta och ikväll när Måns Zelmerlöf sjöng in Allsång på Skansen kunde jag inte låta bli att tycka att han är en sån där härlig figur som dyker upp i tv:n ibland. Hallå! Hurten har tagit över och hon är varmt välkommen! Haha ;)
Jag tror att det bara är bra att hela tiden upptäcka nya sidor hos sig själv, det innebär bara att man inte är klar än. Hur kul hade det varit att veta allt från början!? Jag ofamnar nya egenskaper och försöker dela upp dygnets alla timmar så att hela jag får komma fram ordentligt. Jag älskar helt enkelt hela mig med alla mina fel och brister, och allt det fina och härliga också :).
Tänk på det nästa gång någon försöker peta ner dig från ditt eget moln - för det är nog lika härligt att vara du!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar