Idag börjar jag mer likna en människa igen, de senaste dagarna har jag funderat över om jag verkligen skulle överleva helgen. Med en grym huvudvärk från all hosta och feber som skapar helt sjuka mardrömmar och självömkan utan dess like. Okej, jag överdriver..förutom om min självömkan. Men febern har sjunkit undan och kvar finns bara en förbannad hosta som håller mig och antagligen mina grannar vakna om nätterna. Imorse gav jag upp vid halv fem och slötittade på Animal Planet tills det började ljusna bakom persiennerna. Då kröp jag minsann ner mellan mina febersvettiga lakan, och kände mig sådär lagom härlig, med min bok och läste tills tvätten ropade på mig.
Ett tappert försök senare låg jag helt utslagen på soffan och sov hela eftermiddagen. Då hade jag i och för sig hunnit tvätta det allra mesta i min tvättkorg, lärt mig att använda en torktumlare som vägrade att fungera ordentligt, dammsugit, skurat golv, städat toalett och lagat mat - puh! Jag blir trött bara av att skriva allt. Dock har jag inte ens lyft ett finger för att börja på hemtentan, vars första utkast ska vara klart imorgon. Det löser sig! (Tror jag)..
Jag känner mig sådär höstig och härlig, när det känns mer motiverande att sitta inne en eftermiddag med en bok och varm choklad. Den här helgen har jag verkligen inte gjort mycket mer än läst Ensamma hjärtan och hemlösa hundar - det är precis vad det låter; en chic-lit och en underbar sådan! Det är nästan lite sorgligt att den är slut, går det att leva i en bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar