Se mig

Ibland tror jag att det är svårt att se sig själv i rätt ljus, med rätt glasögon. Man har, eller jag har i alla fall, väldigt många föreställningar om mig själv - hur jag är, hur jag vill vara osv. Föreställningar som inte alltid tillåter mig själv att se mig själv som den bästa jag kan vara. För något år sedan inbillade jag mig att jag hade svårt för att vara social, svårt att ta kontakt med andra människor och svårt för att kallprata. Det är en föreställning jag har fått kasta i brunnen! Genom att inte tillåta sig själv att se sig skapar man egna självuppfyllande profetior och tillslut har man satt sig i en lite fyrkantig låda som är svårt att ta sig ur.

Det var längesen jag skrev om att ta eget ansvar över sin lycka. Så sätt och vis har jag inte tänkt på det så mycket längre, då jag har blivit bättre och bättre på att ducka för energitjuvar. Därför vill jag istället påminna mig själv om att ta mitt ansvar för min lycka! Jag har ett väldigt hårt inpräntat kognitivt schema över att saker och ting är jobbiga - och ja, jag klagar ganska mycket över att det är jobbigt. Det är jobbigt att plugga - fast att jag har valt det själv, det är jobbigt att ha hund - fast att jag har valt det själv, det är jobbigt att jobba - fast att jag har valt det själv. Som ni ser, jag har valt det själv! Jag gick till och med förbi några alkolister häromdagen påväg till jobbet och för en kort sekund tänkte jag "Jag skulle till och med kunna tänka mig att vara alkolist, då är det minsann inte såhär jobbigt". Kan ni fatta!!?!?!? Där går jag och önskar mig ett missbruk! Plötsligt slår det mig att tanken är riktigt bisarr, för vad är det som är så jobbigt? Jag ska ärligt säga att jag inte kom på en endaste liten sak som var så jobbig att jag skulle vilja vara utan det.

Med det vill jag säga att tankarna styr mer än vi tror. Ett annat exempel är den karaktärsanalys jag för stunden håller på med till Astrid Lindgren-kursen jag läser i sommar. Jag ska analysera Madicken och kände ganska stor ångest över uppgiften. Att läsa i all ära, men analysen när den inte kommer spontant ger mig kalla kårar. Men jag och min syster brukar ofta påpeka för varandra att inte se saker som problem, för då blir det inget problem. Så sant som det var sagt och två timmar senare var jag i stort sätt klar med min Madicken-analys.

 Skicka ut lite positiv energi, rensa din mentala trädgård från ogräs och ge dig själv en paus från negativismen! Och se dig själv med rätt glasögon.