När jag gick i hundtankar för ett år sen så hade jag en genomtänkt plan kring hur jag ville uppfostra den kommande valpen. Jag har tänkt massvis på om det var fel av mig att skaffa valp förra vintern när jag var såpass stressad, min tanke var att en valp skulle komma in i bilden och ge mig det lugn som jag så otroligt gärna skulle vilja hitta i mig själv. Men så dök Lillemor upp - en hel symfoni av energi och glädje mitt i min stress och ångest.
Planen som jag hade över vårt gemensamma liv försvann, många hade något att säga om hur en hund ska uppfostras och själv insåg jag plötsligt att det inte var så lätt att vara konsekvent i varken koppelträning eller uppfostran. Och alla andras röster lät helt plötsligt högre än min egen. Rastplatsen är ett forum om hundar som jag tänkte mig vad användbart, men som visade sig vara ett forum för jantelag och påhopp. Fakta finns överallt att ta till sig, gör så eller gör si, men när varken si eller så fungerar för den hund man slitit av sig håret för att uppfostra, vad gör man då?
Jag fick höra att jag hade en tuff hund i kopplet och att jag behövde vara minst lika tuff. Helt plötsligt så var det jag som stod och skällde på min hund precis som jag sett andra göra före mig och då jag himlat med ögonen och tänkt att sådär skulle minsann jag aldrig göra. Tji fick jag! Tji fick jag för den perfekta plan som jag gjort upp över den perfekta hunden. Tji fick jag för att jag lät Lillemor bli en symbol för min egen stress. Tji fick jag för att jag skyllt på Lillemor när det är andra som gjort fel.
När man bearbetar stress är det viktigt att punkta upp vad det är man ska arbeta på för att se en konkret plan. En sådan behöver jag och Lillemor för att hitta kontakten jag aldrig orkat bygga upp. Man måste börja någonstans och det ska vi göra imorgon.
Nu är ju inte hela ansvaret mitt, för förutom jag och Lillemor så finns det andra som jag faktiskt tycker har ett visst ansvar - besökare. Därför gäller nu några regler när man kommer hem till oss.
- När man kommer in så hälsar man lugnt med en vanlig röst, utan att bry sig om att Lillemor hoppar som en gräshoppa.
- Är man rädd om sina kläder, ja då sätter man sig huk och låter Lillemor lukta klart - det finns ingen anledning att klappa eller gosa under tiden Lillemor rekar läget vem som kommer in i vårt hem.
- Besökare ska heller inte känna sig fria att på något sätt "bestraffa" eller säga till Lillemor, det kommer bara ifrån mig. Säg gärna till ifall det är otrevligt att hon hoppar eller ta vänligt ned henne på golvet.
- En sista sak, som kan tyckas låta underlig är att det också är för tillfället inte en bra idé att klappa henne, då kel är en form av belöning och det är lätt att belöna fel om man gosar vid fel tillfälle. T.ex, kan man råka belöna stress vilket såklart inte är rätt mot Lillemor.
Detta är mina önskemål av mina kommande besökare. Tack! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar