Starksvag?

Människan är en komplicerad varelse, inget är svart eller vitt och vi är sällan helt konsekventa i vårt agerande. Vårat agerande i sin tur är konsekvenserna av våra inre tankar, känslor, attityder, värderingar och önskningar. Utan självinsikt gör vi det svårt för oss att förstå varför vi gör som vi gör i en speciell situation. Självkännedom når vi genom att gräva djupare i vårt bagage, ryggsäcken som vi alla bär med oss - den som rymmer alla våra minnen, upplevelser, farhågor, drömmar och känslor.
Jag håller just nu på att rota runt i den här ryggsäcken, för att förstå min ångest, för att förstå min ibland något förvrängda självbild. Vi har alla ett behov av att bli sedda, gärna så som vi vill bli uppfattade även om det inte är så vi ser oss sjäva.
Jag brottas för tillfället med att förstå hur jag en dagen kan känna att jag skulle kunna ta mig an hela världen, jag känner inte av stressen eller andras påverkan. Medan jag andra dagen skulle vilja krypa in i ett svart hål och hoppas på att aldrig mer se dagen ljus.
Att vara starksvag.
Det kanske är hur enkelt som helst för andra att sålla i alla intryck man får under en dag, men väldigt ofta känner jag att jag saknar den skyddsbarriär som håller andras känslor på avstånd. Jag läser in, läser av, tolkar och försöker förstå inom loppet av några minuter - helt plötsligt så har en tårtbit av min dagliga ranson av energi gått åt till något kanske helt orelevant, något som jag ändå inte kan göra något åt eller som inte ens är min angelägenhet.
Jag hoppas att jag en dag i framtiden kan vara en person som kan se andra människor utan att bära dem - särskilt när de inte ens frågat om det. ..