En sån där dag

Idag är en sån dag, en sån där känslig dag. Tankarna har inget riktigt sammanhang, trötthet, gråten i halsen, kroppen är stressad och matt. Det är en sån där dag när det allra minsta känns som en lång uppförsbacke. Energin har runnit iväg och vinden har stannat. Jag behöver tid, tid som inte finns. Tid till mig och Lillemor, tid att andas, tid till att komma ifatt. Jag frågar mig själv om kroppen minns stressen från förra året och om detta är ett minne från då? Vad minns kroppen? Snart, tänker jag, snart ska jag orka, snart ska jag bli motiverad, snart ska jag hitta tid. Men jag vet att jag har önskat mig tid väldigt länge och tid kommer inte av sig själv, jag måste skapa den.