Hej
Första advent, blev kanske inte riktigt vad jag hade trott, men dagen började hur som helst med att jag vaknade hemma hos Kajsa och Emil efter en riktig myslördag med apelsin-pyssel och mossletarjakt. Vi körde ut till Eldsberga och köpte lite advents-brunch och fortsatte mysa framför Pippis Jul med varsin köttbullemacka i handen.
Trots stormvarningar åkte jag och Kajs in till stan för att gå på julskyltningen, halvvägs där får vi höra att de ställt in alla utomhusaktiviteter. Men affärerna är ju fortfarande öppna tänkte vi och fortsatte. In och ut lite här och var tills vi kom till Kappahl och min mamma smsar och skriver att en klass 3 varning har utfärdats och att alla bör hålla sig inomhus. I kassan får vi dessutom höra att tågen ställs in från och med kl 18. Jag som skulle ta bussen hem vid 7-tiden började bli smått nervös.
Så istället åkte vi hem igen, köpte med oss storm-godis och lite mat och kom hem lagom till att stormen puttade omkull första trädet över den lilla vägen som fanns mellan oss och civilisationen. Strax efter gick strömmen och därmed vattentillförseln, paniiiiiik! Med lite hjälp av ett bilbatteri och två väldigt eltokiga pojkar fick vi igång kökslampan och radion så att vi åtminstone kunde höra nyheterna.
Nej då, jag var lugn som en filbunke, jag som skulle få tillbaka mina möbler från fryscontainern kl 8 på måndagmorgonen och satt instängd med lågt batteri på mobilen, knappt någon teckning ens och med en storm utanför som försvårande alla flyktvägar som jag kunde komma att tänka på.
Utan sömn på hela natten väckte jag huset klockan 7 och tvingade ut alla för att hitta en väg ut ur denna, i vanliga fall väldigt fina lövskog. Nu kändes det mer som ett fängelse, tills Emil och Johan med lite råstyrka och bil-hjälp lyckades få undan ett av de två träd som fallit, och öppnade upp en skogsväg. Mitt hopp tändes och tio minuter senare var vi på väg mot stan. HALLELUJA!
Fem över åtta var jag på Nyhem och väntade in flyttgubbarna. Tror ni att de kom? Icke, vid elva ringde hfab och berättade att fryscontainern hade fått strömavbrott och de kunde inte avgöra när under veckan detta hade hänt, hur som helst vågade de inte chansa på att ge mig mina saker utan jag får vänta tills fredag.
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, men himla skrattretande är det. Jag som inte ens hade några löss, får en hel massa krångel, medan de som har lustfest i sina lägenheter går runt och fortsätter sina liv som om ingenting har hänt. Jag hatar mina grannar mer än någonsin och jag hoppas att det finns något jäkligt positivt i slutet av den här härvan.
Kram