Rosfeber och annat.

Jag måste få lov att säga, att trots att jag tycker att jag är sjuk förjämnan med diverse udda sjukdomar, så är jag ytterst sällan en besökare på Akutmottagningen i Halmstad. Tanken av att sitta på akuten var ganska så främmande fram till igår då mina två tidigare besök där innefattar en ordentlig släng av halsfluss när jag var så liten att jag knappt minns och en snabbvisit efter bilolyckan 2006. Dock har väl ingen välinformerad samhällsmedborgare undgått att ta del av det missnöje som ofta uppstår på akuten - långa väntetider och ibland otrevlig personal. Mina fem timmar på akuten i Halmstad, var kanske inte de bästa i mitt liv då jag de första tre timmarna hade kalla kårar av att jag möjligtvis hade drabbats av en propp i benet, men personalen, och framförallt sjuksköterskan Fredrik, var så trevliga under hela eftermiddagen och kvällen att väntan kändes ändå inte så lång. Skulle vilja ge dessa människor en stor applåd och en ännu större kram om det gick. Nu var det som tur var "bara" rosfeber och jag fick åka hem med ett penicilinrecept.

Vad skulle man göra utan människor? Det låter klyschigt, men för mig visade gårdagen verkligen för mig hur viktigt det är att det finns medmänniskor. Jag blir riktigt imponerad av dessa människor :)