Ja, den där lilla känslan som varit så långt borta alldeles för länge. Just den börjar lite smått krypa tillbaka i mitt liv. Jag stressar inte riktigt lika mycket, börjar kunna sätta gränser och accepterar att jag inte kan göra allt, inte kan vara Wonderwoman varje dag.
Lyckan, den där som får livet att rulla trots att man rullar på grus. Den som gör att jag inte behöver hämnas på den lilla lilla tjyven som stal min cykel. Den som gör att drar mig upp på morgonen lite lättare än tidigare. Den som gör att jag orkar gå till skolan och faktiskt tycka att det är helt okej. Den som gör att jag och Lillemor leker och lär tricks som aldrig förr!
Lycka helt enkelt, en ganska bra krydda i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar