Idag, tänkte jag, idag är dagen jag orkar ta mig ur sängen. Men istället ligger jag kvar, lyssnar efter tecken på att jag inte är ensam. Någon som går i trappan ute i korridoren, någon som ska in i tvättstugan, någon går förbi utanför fönstret. Det finns liv utanför min lägenhet, men här inne känns det dött. Klockan tickar, kylskåpet surrar, annars är det tyst. Sov lite, säger mitt oförnuft, sov och dröm. Det är lättare att sova, drömma.. då tänker du inte, du bara är. Sov lite, så slipper du ångest, slipper tankar, slipper känslor.
Jag vänder mig om i sängen och blir påmind om allt som måste bli gjort idag, post-it lapparna på datorn skriker åt mig att jag ska och att jag måste. Men orken har försvunnit och jag vänder mig om igen...sov lite, bara lite säger oförnuftet medan förnuftet står bredvid och ser rasande ut..Sov lite, så känns det bättre. Men det gör det aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar